1. Om mig
Kategori: Allmänt
Vem är jag? Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om den rubriken fast i olika sammanhang och aldrig lyckats få till den ordentligt. Kanske borde man fråga någon annan och be den personen skriva. För om sanningen ska fram, tror Elaine vet vem jag är mer än vad jag själv gör. Om den meningen ens går ihop.
Men om jag ska berätta vem jag är då.. Utanför sso-världen är jag en pluggande student (nähä?) på 22 år (6april) som flyttat ifrån mina föräldrar i Hyssna upp till Umeå. Där började verkligen vuxen livet med räkningar, matlagning, diskning (ingen diskmaskin "/ ) och städning. Men jag gick ifrån att vara ensam till att ha flyttat ihop med en klasskompis, blivit vän med hennes syster, deras kompisar och pojkvänner + kompisarna i skolan. Jag har det helt enkelt bra nu, med lite hemlängtan till mammas och pappas mat, djuren och min retsticka till lillebror. Men de träffar jag några gånger om året så det är lugnt.
I självaste sso så är jag i stort sett samma person, förutom att jag har 17 hästar och är hästlös irl. Som sagt, även i sso är jag 22 år, bosatt på gården närmast Jorvik stallet. Det jag som vanligast roar mig med på dagarna är att stå stilla i något hörn och undvika folk, eller så kan ni se mig springa runt (då jag oftast dampar loss med kameran) eller så roar jag mig med ett levla eller något uppdrag. Kan även hända att jag hittar på något med kompisarna, men oftast så står jag stilla och pratar med dem på avstånd.
Bilder på två av familjens tre hundar och jag saknar dem något enormt mycket. Pojken på nedre bilden är hunden som vi i familjen ansåg som min innan jag packade ihop mina saker och flyttade. Kan bara säga att längtan efter honom är något enorm. Samma sak med tanten på bilden över. Då hon blir 11 i december (om hon lever tills dess) så innebär det att hon har funnits i mitt liv sedan hon var åtta veckor gammal. Kan fortfarande minnas dagar då hon och hennes bror var med uppe i stallet och charmade alla som var där. Vilket hon fortfarande gör. Hon är omtalad bland bullisfolket i västra götalands län. Så om någon har hört någonting om bullterrien Bertha, så är det garanterat henne ni hört talas om.
De två hundarna är mitt liv och jag skulle nästan kunna göra vad som helst för att få krama om de båda två igen.
