Mitt spralliga jag känns långt borta just nu, är sjuk, borde väl inte sitta vid datorn, men ja, här e jag. Hatar att vara sjuk, känner mig så svag inombords. Den där glada och överspralliga muppen är borta just nu. Känner mig så orkeslös till att göra det där vanliga.

 

Samtidigt så sprudlar fortfarande ilskan över vad vissa personer utsätter andra för, lögner och falska rykten. Att någon utsätts för sådant, när denna person är oskyldig, tåls bara inte att se. Då sätter man foten emellan och stoppar det. Men många gånger är man inte där, utan bara hör när de berättar om det. Då blir man arg. Önskar att man varit där, stoppat det. 

Då är det som värst, när de utsätts, som aldrig sagt något dummt. Varför drabbar det då inte andra? 

 

En av dessa personer som utsätts, är den extremt snälla Brooke Highland, som inte gjort någon något. Och jag fattar inte, varför just hon? En av de bästa mupparna jag känner! Men jag vill alltid finnas där för att stötta och hjälpa henne!